Därefter anfördes:
Den 15 juni år 1995 beslutade regeringen att med stöd av 44 § lotterilagen ge statligt ägda AB Tipstjänst koncession för att bedriva spel på värdeautomater. Denna spelform blev möjlig genom 1994 års lotterilag. Regeringen konstaterade i sitt beslut att konkurrensen på den svenska spelmarknaden har hårdnat. Konkurrenstrycket medför en utveckling mot allt fler nya och snabba spel, som inte är önskvärd i alla stycken. Spelmarknaden bör enligt regeringen också i fortsättningen vara strikt reglerad och konkurrensen hållas på en sund och väl avvägd nivå.
Ytterligare en rikstäckande aktör på spelmarknaden skulle enligt regeringens bedömning innebära att konkurrenstrycket på marknaden ökade ännu mer. Detta skulle sannolikt leda till en aggressivare marknadsföring av olika spel och lotterier med socialt negativa effekter och på längre sikt dessutom risk för minskad lönsamhet för alla lotterianordnare.
Regeringen ansåg därför att det fanns särskilda skäl för att lämna
tillståndet att anordna spel på värdeautomater till ett redan existerande spelföretag som ägs av staten.
I ett gemensamt pressmeddelande samma dag uttalade civil- och
finansministrarna regeringens avsikt att följa utvecklingen på hela den svenska spelmarknaden och, om så behövs, vidta nödvändiga åtgärder för att dämpa konkurrenstrycket och skapa tydligare gränser mellan marknadens aktörer.
Ett led i detta arbete är en promemoria som utarbetades inom
Finansdepartementet under hösten 1995, De statligt styrda spelbolagens koncessioner och organisation m.m. (Ds 1995:61). Där föreslås bl.a. att de statsägda bolagen Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst slås samman. Vidare lämnas förslag med syfte att minska konkurrenstrycket
på spelmarknaden genom att dragningstätheten för AB Tipstjänsts
nummerspel begränsas, liksom företagets möjlighet att avsätta
och dela ut preskriberade vinstmedel. Vidare föreslås att möjligheterna för Aktiebolaget Trav och Galopp att innehålla vinstmedel vissa omgångar för att föra över dem för vinstutdelning en kommande spelomgång (jackpot, roll-over) slopas samt att åldersgränsen i lotterilagen för vissa lotterier utvidgas till att gälla även vadhållning i samband med idrott och hästtävlan.
Promemorian innehåller också förslag om att vinster vid värdeautomatspel skall kunna växlas in i kontanter upp till 99 kr, liksom förslag om vinstdelning (fördelning av överskottet från värdeautomatspelet) mellan staten och föreningslivet i det statsägda bolag som anordnar sådant spel.
Beträffande behovet av en översyn av lotterilagen anfördes vidare
följande. Under den tid som lotterilagen har varit i kraft har det visat sig att bl.a. den tekniska utvecklingen och uppfinningsrikedomen i spelbranschen gör en översyn av lagen befogad redan nu. Önskemål om och skäl till en sådan har redovisats tidigare (avsnitt 1). Till det som har anförts där kommer att lagens nuvarande konstruktion medför en klar risk att nya spelformer som intomfattas av lagen kan införas. Det hänger samman med de avgränsningar som har gjorts av lagens tillämpningsområde, 62 Gällande rätt SOU 2000:50 särskilt genom definitionerna på begreppen lotteri, automatspel och lottförsäljningsautomat.
Det är angeläget från både skydds- och konkurrenssynpunkt
att de luckor som finns i lagen täcks. Också andra förhållanden gör en översyn angelägen. Den höga detaljrikedomen i lagen gör att krav på lagändringar kan komma att ställas återkommande. Detta illustreras av förevarande lagstiftningsärende. Lagen innefattar vidare en reglering som inte är helt adekvat. Som exempel kan tas den indelning som görs mellan olika slag av spelautomater efter vinstens art och den större eller mindre grad av slump eller skicklighet som uttrycks när en vinst faller ut.
Det finns en hög grad av godtycklighet i lagens uppdelning av automatspelen i olika kategorier. Det ligger i dag också ett problem i den stora likhet som finns mellan en automat som har karaktären av förströelsespel - som inte regleras i lotterilagen - och de automater som åsyftades nyss. Förströelsespelen är till sin utformning mycket lika sådana spelautomater
som faller under lotterilagen. Risken för förväxling är därför stor vilket försvårar tillsynen. Vid en mer övergripande översyn av lotterilagen bör därför möjligheterna att integrera automatspelslagen med lotterilagen övervägas. Ett syfte med en mera övergripande översyn bör också vara att överväga vilka bestämmelser som passar att tas in i en lag och vilka
som i stället bör tas in i en regeringsförordning eller myndighetsföreskrifter.
Den mest ändamålsenliga ordningen på sikt är sannolikt att
lagen utformas som en ganska allmänt hållen ramlag, som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utforma detaljregler om sådant som förutsättningar för tillstånd till olika slags lotterier, om insats- och vinsttak osv.
Det bör dock understrykas att de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för folkrörelsernas möjligheter till intäkter från spel och lotterier bör ligga fast. En mera övergripande översyn bör i första hand syfta till att skapa en tydligare lagstiftning och möjligheter att kontrollera en spelmarknad där den tekniska utvecklingen går mycket fort. De omständliggheter som har utpekats nu innebär således att en analys av hela lagens konstruktion är befogad.