2 Bakgrund – historik

2.1 Kronologi

Lotterilagstiftningen har sedan gammalt varit en förbudslagstiftning. Det har således i princip varit förbjudet att anordna lotterier utan tillstånd. Sådant tillstånd har kunnat erhållas under vissa förutsättningar för särskilda – företrädesvis välgörande – ändamål. Nedan följer en kort kronologi över lagstiftningen beträffande lotterier. *1844 – infördes förordningen (1844:12) angående förbud mot lotteriinrättningar samt mot försäljning av lotter för in- eller utländska lotteriers räkning. Förordningen innehöll ett generellt förbudsstadgande mot att inrätta och öppna lotteri för allmänheten och att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller avyttra lotter till pengars eller annan egendoms bortlottande inom eller utom riket.

Undantag från förbudet stadgades för bortlottning av lösören för välgörande ändamål och av konstsaker till svenska konstidkares understödjande och uppmuntran,varvid dock krävdes tillstånd av vederbörlig myndighet (”Wår Befallningshafwande”).

Vidare innehöll förordningen bestämmelser om

överträdelser av förbuden, vilka överträdelser kunde straffas med böter. Böterna skulle utgå ur den bötfälldes egendom men kunde – för det fall medel saknades att erlägga böterna – omvandlas till fängelse. De erlagda böterna skulle fördelas mellan angivaren och ”de fattige i den församling, der förbrytelsen blifwit begången”

*1881 – antogs förordningen (1881:38) angående förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning av lotter för in- eller utländska lotteriers eller andra sådana företags räkning. Denna förordning ersatte 1844 års förordning.

Bland annat utvidgades förbudet beträffande lotterier till att avse även annat företag varigenom åt en eller flera av de deltagande, genom lottning eller därmed jämförlig anordning, erbjöds vinst i pengar eller pengars värde till högre belopp än det som erbjöds till var och en av deltagarna. Vidare stadgades att förordningen inte skulle tillämpas på svenska statens premielån. *1898 – infördes en förordning (1898:6) om förbud mot anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator. 48 Bakgrund – historik SOU 2000:50 *1923 – upphävdes 1898 års förordning och ersattes med kungörelse (1923:87) angående anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator; vidare infördes, genom kungörelsen (1923:441) angående ändrad lydelse av 3 § i 1881 års förordning, en värdegräns om 3 000 kr beträffande omslutning för lotterier som kunde beviljas av länsstyrelserna.

*1928 – ändrades 1881 års lotteriförordning genom förordningen

(1928:189) innefattande tillägg till 1881 års förordning. Därvid stadgades att, även om förbudet mot lotterier och andra dylika företag i 1881 års förordning inte var tillämpligt, det inte var tillåtet att i yrkesmässig verksamhet avyttra andel i premieobligation eller i annat bevis om delaktighet i sådant företag som nämnts eller tillförsäkra annan särskild rätt till den på delaktighetsbeviset utfallande vinsten eller andel däri. *1931 – ändrades 1881 års lotteriförordning på nytt genom förordningen (1931:115) innefattande tillägg till 1881 års förordning. Ändringen

avsåg bl.a. premieobligationer och annat delaktighetsbevis som

nämnts ovan. *1934 – effektiviserades förbudsreglerna särskilt beträffande det då förekommande illegala fotbollstipset genom förordningen (1934:237) angående vadhållning i samband med tävlingar.

Genom förordningen förbjöds främjande av deltagande i inhemsk otillåten vadhållning eller i utländsk vadhållning. Det främjande som avsågs var att utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla bevis om rätt till delaktighet i vadhållningen,

att uppbära insatser i vadhållningen eller förmedla insamlandet av

insatser, att eljest tillhandagå annan vid deltagande i vadhållning samt även att kungöra försäljning eller förmedling av bevis eller annan handling som nu nämnts eller att sprida inbjudningar, planer, vinstförteckningar eller andra liknande meddelanden med avseende på vadhållning. *1939 – antogs en ny lotteriförordning (1939:207) som trädde i kraft den 1 januari 1940. Genom denna förordning upphävdes de förordningar som utfärdats 1881, 1928, 1931 och 1934. 1939 års förordning kan sägas utgöra stommen till senare – och nu gällande – lotterilagstiftning.

Här fanns bl.a. regler om högsta vinstbelopp för olika

typer av lotterier, bestämmelser som möjliggjorde meddelande av närmare villkor och kontroll- och ordningsföreskrifter för lotterier samt stadgande om massmedielotterier. Se vidare nedan.

*1939 – antogs också en kungörelse (1939:208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.