Det var också förbjudet att ”kungöra tillhandagående” som nämnts, att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande sådant lotteri
som avsågs i paragrafen om det inte av omständigheterna framgick att avsikten inte var att främja deltagande i lotteriet. Beträffande straffrättsligt ansvar stadgades i 10 § att förseelse mot förordningen eller med stöd av den meddelad föreskrift straffades med dagsböter, eller, vid upprepad sådan brottslighet eller om omständigheterna eljest var försvårande, fängelse i högst ett år. Av 11 § följde att uppburna insatser, bevis om rätt till delaktighet i lotteriet och andra handlingar 52 Bakgrund - historik SOU 2000:50 avseende lotteriet kunde förklaras förverkade vid brott enligt 10 §. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1940.
År 1964 tillsattes en utredning med uppdrag att förutsättningslöst
pröva gällande bestämmelser och rådande praxis beträffande tillsynen av lotteriverksamheten. I betänkandet Om lotterier (SOU 1970:52), föreslogs vissa föreskrifter och åtgärder för att få till stånd en förbättrad tillsyn och kontroll över verksamheten. Endast en begränsad del av förslagen genomfördes. När det nyss nämnda betänkandet remissbehandlades ifrågasattes om inte samhällets reglering av lotteriverksamheten borde underkastas en mera genomgripande förändring. Det påpekades att det saknades en enhetlig grundläggande syn på lotterifrågorna och det ansågs behövligt med en ingående analys av lotterimarknadens
villkor och lotteriernas betydelse för de anordnande
organisationernas ekonomi som underlag för samhällets åtgärder på området. Mot bl.a. denna bakgrund tillsattes 1972 en utredning -lotteriutredningen - med uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten.
År 1973 genomfördes ytterligare förändringar i lotteriförordningen som innebar bl.a. att automat-, bingo- och roulettspel underkastades tillståndstvång efter att tidigare ha kunnat bedrivas endast efter anmälan. Till grund för ändringarna låg betänkandet Ds Fi (1972:2) Skatt på spel, avlämnat av 1969 års punktskatteutredning; utredningen avlämnade 1974 ytterligare ett betänkande, Ds Fi (1974:7) Kasinoverksamhet i Sverige, vari man redogjorde för hur en svensk kasinoverksamhet
skulle kunna organiseras och beskattas om statsmakterna beslöt att tillåta kasinon av internationell typ i Sverige. Betänkandet föranledde inte då någon åtgärd. Ytterligare förändringar i 1939 års lotteriförordning genomfördes 1974. Ändringarna innebar bl.a. att all tillståndsprövning av bingospel samt prövning av tillstånd att anordna automatspel i samband med bingospel skulle göras av länsstyrelsen.
Samtidigt inrättades en central myndighet för lotterifrågor, Lotterinämnden. Det uttalades att inrättandet
av nämnden skulle ses som ett provisorium i avvaktan på de lösningar lotteriutredningen kunde komma att föreslå. År 1975 avlämnade lotteriutredningen ett delbetänkande, Ds H (1975:1) Statligt spelautomatföretag, som innehöll principförslag om ett statligt monopol i spelautomatbranschen. Betänkandet föranledde inte någon åtgärd. Lotteriutredningen avlämnade ännu ett delbetänkande 1976, Ds H (1976:3) Enarmade banditer. Mot bakgrund av detta betänkande genomfördes 1979 vissa ändringar i lotteriförordningen som bl.a. i princip innebar förbud mot spel på s.k. utbetalningsautomater. Vidare infördes förbud mot innehav av sådana automater. SOU 2000:50 Bakgrund - historik 53