2.3 1982 års lotterilag
1982 års lotterilag, som föregick nuvarande lotterilag, trädde i kraft den 1 januari 1983. Lagen byggde i väsentliga delar på vad som gällde dessförinnan. Liksom i 1939 års förordning innehöll lagen i 1 § en definition av begreppet lotteri, en nyhet var dock att även kedjebrevsspel och ”liknande spel” omfattades av lotteribegreppet.
Vidare skulle traditionella lotterier, automatspel, roulettspel och bingospel m.m. i princip få anordnas endast efter tillstånd. Huvudregeln skulle alltjämt vara att behållningen skulle tillfalla ideella ändamål eller gå till det allmänna. Kommersiella intressen tilläts dock inom t.ex. restaurangkasinoverksamhet
samt marknads- och tivolinöjen. Konsumentintresset
var principiellt underordnat ändamålen med verksamheten men vissa minimikrav upprätthölls när det gällde insatsernas storlek, vinsternas storlek, antal och kvalitet samt fördelningen av vinsterna.
Den praxis som dittills hade utbildats vid tillståndsgivning skrevs i olika delar in i lagen. Tillstånd till anordnande av s.k. egentliga lotterier och bingospel förutsatte, enligt 14 §, att sökanden var en svensk ideell förening. Föreningen måste i sin verksamhet främja allmännyttiga ändamål och inte vägra någon inträde som medlem om det inte fanns särskilda skäl för det. Det uppställdes inte något krav på att föreningen måste ingå i en folkrörelse men tillstånd skulle, enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1981/82:170 s. 44), inte ges till föreningar som bedrev en verksamhet som uppenbart stod i strid med det demokratiska statsskickets grundidéer.
Tillstånd till lotterier med penningvinster kunde ges endast i
begränsad omfattning. Rikslotterier fick inte ha några penningvinster alls. Vidare gjordes vissa förenklingar för lokala ideella föreningar som innebar att tillstånd inte skulle krävas för varje särskilt lotteri med mindre insatser och vinster, s.k. frisektorslotterier. Lotteriet skulle i så fall vara anordnat i samband med en offentlig tillställning eller sammankomst.
Exempel på frisektorslotterier var marknads- och tivolinöjen
inom en nöjespark eller ett tivoli, men också lotterier i samband
med en tävling eller annat arrangemang som en allmännyttig ideell
förening anordnade eller deltog i. Även massmedielotterier fick, enligt 18 §, anordnas utan tillstånd.
Frågor om tillstånd till rikslotterier skulle i första hand prövas av Lotterinämnden. Tillstånd skulle dock, i likhet med vad som tidigare gällde, inte behövas för lotterier som anordnades i samband med offentliga nöjestillställningar m.m. Kravet på att dessa lotterier skulle anmälas i förväg slopades. Lotterilagen gällde för alla spelanordnare, alltså även för de statliga spelbolagen och AB Trav och Galopp (ATG). Regeringen kunde emellertid enligt en undantagsbestämmelse i 4 § ge särskilt tillstånd till lotterier om pengar eller pengars värde i andra fall eller i annan ordning än som angavs i lagen. 54 Bakgrund - historik SOU 2000:50 De statliga spelbolagens och ATG:s tillstånd (koncessioner) byggde på denna undantagsbestämmelse.
SOU 2000:50 55