3 Gällande rätt

3.1 1994 års lotterilag

Inledning

Nu gällande lotterilag trädde i kraft den 1 januari 1995. Lagen reglerar, liksom sina föregångare, i stort sett alla former av lotterier. Till lotterier räknas liksom tidigare inte bara det som i dagligt tal brukar betecknas som lotterier utan även alla slags spel där vinstmöjligheterna är beroende av slumpen, t.ex. tips, totospel, bingospel, automatspel och roulettspel. I princip krävs tillstånd för att anordna lotterier. Grundtanken är att behållningen av lotterierna skall tillfalla staten och folkrörelserna. Tillstånd lämnas därför i huvudsak bara till statliga bolag (AB Svenska Spel), bolag med statligt inflytande (AB Trav och Galopp, ATG) samt ideella föreningar som har till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål.

Bakgrunden till 1994 års lotterilag är följande. I april 1991 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över dåvarande 1982 års lotterilag och undersöka i vad mån folkrörelserna i högre grad än dittills kunde finansiera sin verksamhet genom ökade intäkter av lotterier och spel. I december 1992 avlämnade utredningen sitt slutbetänkande, Vinna eller försvinna Folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden (SOU 1992:130). På grundval av Lotteriutredningens slutbetänkande lade regeringen fram förslag till den nya lagen i propositionen 1993/94:182. Där uttalades

bl.a. följande (prop. s. 50).

Den nu gällande lotterilagen har kritiserats för att vara svåröverskådlig, svårtillgänglig och svår att tillämpa. De förslag som regeringen nu lägger fram innebär att lotterilagen måste ändras på en rad punkter. Förslagen innebär ändringar i nu gällande bestämmelser och införande av nya bestämmelser. En strävan är också att så uttömmande som möjligt i lagen reglera förutsättningarna för att anordna lotterier och därmed minska utrymmet för regerings- och myndighetsföreskrifter. För att lagstiftningen skall bli lättillgänglig och överblickbar bör den nu gällande lotterilagen ersättas med en helt ny lag. I denna bör inte – som utredningen har föreslagit – bestämmelserna i automatspelslagen tas in.

Automatspelslagen reglerar annat än rena lotterier och har en annan 56 Gällande rätt SOU 2000:50 karaktär än lotterilagstiftningen. Den är mera utformad som en social skyddslagstiftning och har som ett av sina främsta syften att komma tillrätta med olämpliga ungdomsmiljöer.

Nyheterna i förhållande till 1982 års lotterilag var i huvudsak följande. Vinstbeloppen för penningvinster höjdes i folkrörelsernas

lotterier. Folkrörelserna fick anordna lokala, regionala och riksomfattande lotterier med penningvinster om högst ett basbelopp. Vidare tilläts värdepappersvinster. Dessa fick emellertid utgöra högst 25 procent av det totala vinstvärdet (16 resp. 39–41 §§). I s.k. registreringslotterier, dvs. lotterier som en ideell förening efter registrering får anordna under en treårsperiod, höjdes det tillåtna insatsbeloppet till 20 basbelopp. Vinst som utgörs av pengar fick uppgå till högst ett basbelopp. Värdepappersvinster utan vinsttak tilläts (17 §). I fråga om bingospel höjdes vinsttaket till högst ett basbelopp

eller om det fanns särskilda skäl högst sex basbelopp. Vinstandelen i egentliga lotterier och bingospel skulle vara minst 35 procent och i egentliga lotterier högst 55 procent av insatsernas värde (16-17 §§).

För de icke tillståndspliktiga lotterierna, de s.k frisektorslotterierna,

höjdes högsta tillåtna vinst i folkrörelsernas lotterier till 1/6 basbelopp. Vinsterna fick betalas ut i kontanter, värdepapper och varor (19 §). En ny automatform, värdeautomaten, tilläts. Tillstånd till anordnande av spel på dessa automater fick ges endast till en ideell förening med huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål inom landet. Värdeautomaterna fick betala ut vinst endast i form av värdebevis, spelpolletter eller liknande. Kontantvinster tilläts inte i någon form. Högsta tillåtna insats var 1/6 500 basbelopp och högsta vinsten 100 gånger insatsen (27 §). Anordnaren av ett lotteri eller ombud för anordnaren förbjöds att lämna kredit för insatser i lotteriet (37 §). Den som var under 18 år fick inte delta i automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel (35 §). Lotterinämnden fick ett nytt namn, Lotteriinspektionen, och myndigheten förstärktes.

Lotteriinspektionen fick överta tillståndsgivningen till alla lotterier

och spel utom lokala och regionala lotterier samt bingospel. Myndigheten skulle också utöva central tillsyn över samtliga lotterier och spel i landet inklusive de som förutsätter regeringens tillstånd (43 och 47-48 §§).