4.4 Gränsdragningsproblem
Inledning
Som framgått av det föregående är det främst gränsdragningen mellan lotteri och tävling som vållat problem i den praktiska tillämpningen. För lotteri är det i princip slumpen som är avgörande för utgången. För tävling däremot är det en prestation eller skicklighet som är avgörande.
Slump kan definieras som resultatet av omständigheter som inte
kunnat kontrolleras. Skicklighet innebär att en person är mycket duktig i ett visst avseende. Som rena skicklighetsspel brukar anges schack och 106 Lotteribegreppet SOU 2000:50
biljard. Resultatet av en idrottstävling är till stor del beroende av
skicklighet men där finns ibland också ett slumpmoment.
Gränsdragningsproblemen hänger samman bl.a. med att en verksamhet kan bestå av såväl slumpmoment som skicklighetsmoment och andra prestationsmoment.
Praxis
Det finns åtskilliga avgöranden om vad som är ett lotteri respektive en tävling. Många rättsfall är av äldre datum och får, med dagens definition av begreppet lotteri och den tekniska utvecklingen, anses ha tappat lite av sin aktualitet. De kan ändock vara av intresse. Exemplen gäller främst fråga om olovligt anordnande av lotteri eller lotteriliknande företag. (Exemplen rörande 1881 års förordning är hämtade från SOU 1938:17.)
Brott mot 1881 års lotteriförordning
Företag där sannolikheten att vinna synes ha bestämts uteslutande av slumpen
Ansvar
Högsta domstolen:
- Anordnande av prisskjutning med en s.k. luftkanon vilken inte synes ha varit avsedd att inriktas av den skjutande (1899).
- Ett bokförlag anordnade utdelning av ”premier” till abonnenterna av visst bokverk, varvid fördelningen ägde rum på grundval av den
ordning i vilken vissa av abonnenterna insända kupongförsändelser öppnades (1908).
- En skomakare utfäste sig att laga skor gratis åt personer som i
förväg inlämnade dessa under viss tid. Förseglad uppgift härom
hade i förväg inlämnats till notarius publicus (1916).
Ej ansvar Hovrätten över Skåne och Blekinge:
- Innehavaren av vissa skoaffärer lät bland allmänheten utdela
reklamaffischer avseende affärerna. Dessa affischer - försedda med löpnummer – berättigade innehavaren till deltagande i en av
SOU 2000:50 Lotteribegreppet 107 utdelaren tilltänkt utlottning av presentkort gällande inköp i dennes affär. I målet framhölls särskilt att deltagandet skulle vara avgiftsfritt
(1930). Svea hovrätt:
- I åtskilliga på nöjestivoli förekommande spel och spelapparater
(t.ex. ”Drag Rätt”, ”Hjärtspelet”, ”Bollspelet”, ”Kasta tills Ni
vinner” och ”Japan”), utgick varuvinster (tyghundar o.dyl.) till deltagarna på ett med lottning jämförligt sätt. Vinsterna utgick
emellertid till var och en av deltagarna och de olika vinsternas värde företedde inga väsentliga variationer; ingen av de utlottade varorna hade lägre värde än insatsen (1937).
Företag där sannolikheten att vinna i lägre eller högre grad synes ha bestämts, förutom av slumpen, även av deltagarnas skicklighet
Ansvar Högsta domstolen:
- Vid en fest dit allmänheten ägde fritt tillträde anordnades mot viss
avgift en pristävlan i vilken deltagarna skulle gissa innehållet i en
med silver- och kopparslantar fylld gasflaska (1909).
Svea hovrätt:
- S.k. bromsspel; ett slags roulettspel om pengar med flera samtidigt deltagande spelare som var för sig skall försöka att genom en gemensam bromsanordning hejda en roterande visare framför spelarens eget nummer (1932).
Polisdomstolen och rådhusrätten i Stockholm:
- Spelautomater av s.k. amerikansk roulett-typ; efter inkast av pollett eller femöring igångsätts vissa roterbara hjul. Då dessa stannar i vissa givna lägen kan vinst (i form av pollett eller femöring) erhållas. Den spelande kan i särskilt gynnsamma fall genom bromsning påverka hjulen så att de stannar i nämnda lägen. Anordnaren hade förelagts att inkomma med utlåtande från Statens provningsanstalt om automaterna var av sådan beskaffenhet att vinst var uteslutande beroende av den spelandes skicklighet. Provningsanstaltens undersökningar utvisade emellertid att vid spel på apparaten intill minst 500 gånger, graden av sannolikhet för vinst genom övning och
skicklighet inte höjdes nämnvärt (1932).
108 Lotteribegreppet SOU 2000:50
- Fortuna-liknande spelapparater med vinster bestående av kramvaror eller pilsnerdricka, där speldeltagarnas avskjutna kulor hamnade i olika poänghål med hjälp av vissa automatiska anordningar (1937).
- S.k. förlovningsfester där nummersedlar delades ut gratis till besökarna, vilka - om de lyckades påträffa annan med samma nummer kunde erhålla vissa vinster, bl.a. 25 eller 30 kr (1934, 1935). Ej ansvar Högsta domstolen:
- Ringkastning mot mynt och sedlar, vilka erhölls som vinster (1891). Svea hovrätt:
- Vissa spel och mekaniska spelanordningar benämnda bl.a. ”Pilspelet”,
”Kransspelet” och ”Kul- eller lampspelet”. I ”Pilspelet” och
”Kransspelet” spelade flera personer mot varandra med användning av bl.a. bromsanordningar som dock inte hade något mekaniskt sammanhang (1937).
- Olika fortuna-liknande spelapparater (”Zoom”, ”Big Bertha” m.fl.) i vilka vinster bestående av olika kramvaror utfästes till spelare som uppnått vissa poäng och där speldeltagarnas avskjutna kulor träffade skilda poänghål med hjälp av vissa automatiska anordningar (elektriska reläer m.m.). Statens provningsanstalt hade beträffande vissa hithörande apparater intygat att vinstchansen i avsevärd grad var beroende på den spelandes skicklighet. Rådhusrätten hade likväl
fällt till ansvar under åberopande av att de spelande inte haft möjlighet att genom färdighet i apparatens handhavande i avgörande mån inverka på spelutgången.
Hovrätten frikände dels eftersom en del av anordningarna inte var av sådan beskaffenhet att de föll under 2 § lotteriförordningen, dels ”med hänsyn till vad i målet blivit upplyst angående vinsternas värde och beskaffenhet” vid de övriga anordningarna, även om utgången av spelet på dessa ”i väsentlig mån varit beroende av tillfälligheten” (1937).
Vid denna tid inhämtades yttranden från Statens provningsanstalt när bedömning skulle göras av en spelapparats beskaffenhet. Provningsanstalten lämnade 1936 i en skrivelse till polisen i Stockholm en utförlig redogörelse beträffande normerna för sin bedömning av sådana apparater, se bilaga 2.
SOU 2000:50 Lotteribegreppet 109