Slump och verksamhetens allmänna karaktär
Slumpmomentet får vid sidan av vinstchansen anses vara den viktigaste omständigheten när det gäller att avgöra om en viss verksamhet är att betrakta som lotteri eller inte. Det kan därför förefalla något märkligt att slumpmomentet inte framhävs tydligare i den nuvarande definitionen av lotteribegreppet. Ett skäl härtill är de svårigheter som finns att bestämma den grad av slump som bör gälla för att en verksamhet skall betraktas som lotteri. Ett annat skäl är att lagstiftaren önskat att lotterilagens tillämpningsområde skall omfatta även vissa företeelser där slumpen inte har en avgörande betydelse och låtit detta påverka utformningen av själva definitionen. Som har framgått av den föregående redogörelsen har lagstiftaren brottats med dessa svårigheter i vart fall sedan tillkomsten av 1939 års lotteriförordning. Före tillkomsten av sistnämnda förordning torde enligt praxis ha gällt att
verksamheter där skicklighetsmomentet var större än slumpmomentet inte betraktades som lotterier, jfr SOU 1938:17 s. 45 f.f., anmärkt ovan.
I nämnda betänkande framhölls framför allt svårigheten att avgöra
slumpens betydelse vid gissningstävlingar. En sådan tävling kunde, framhölls det, ibland lämna utrymme för sakkunskap och erfarenhet i betydande grad och att objektivt fastslå, huruvida skickligheten var utslagsgivande torde vara nästan omöjligt. Även i fråga om vad som i betänkandet kallades mekaniska anordningar (tivolispel) förekom gränsdragningsproblem. Det påpekades bl.a. att man för att vara säker på anordningens karaktär i vissa fall behövde göra fortlöpande kontroller.
Förslagen i 1938 års betänkande ledde som tidigare nämnts fram till en definition av lotteri som föreskrev bl.a. att verksamheten
(anordningen) skulle vara ”helt eller delvis” beroende av slumpen. Man gav således inte genom slumprekvisitet uttryck för en övervikts- eller huvudsaklighetsprincip i fråga om relationen slump/skicklighet. Enligt definitionen var det tillräckligt att anordningen ”delvis”, dvs. till någon SOU 2000:50 Lotteribegreppet 119 del, var beroende av slumpen. Samtidigt förutsattes det emellertid att anordningen var jämförlig med lottning, gissning eller vadhållning.
Härigenom åstadkoms en ganska tydlig gräns mot annan verksamhet där vinstmöjligheterna otvivelaktigt till viss del är beroende av slumpen, t.ex. idrottstävlingar o.d. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor, skulle betraktas som lotteri oavsett slumppåverkan. Definitionen av lotteri behölls i allt väsentligt oförändrad i 1982 års lotterilag. Det kan för den fortsatta framställningen dock vara av intresse att påpeka att man behöll uppräkningen av ”lottning, gissning, vadhållning” men bytte ut ”eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning” mot ”eller liknande förfarande”. Däremot gjordes
ganska omfattande ändringar av definitionen i samband med införandet av 1994 års lag, även om det i förarbetena angavs att definitionen i sak motsvarade den tidigare definitionen (prop. 1993/94:182 s. 52).
Lagändringarna innebar i huvudsak dels att uppräkningen av de förfaranden som skulle hänföras till lotteri - i tidigare lag som nämnts lottning, gissning, vadhållning eller liknande förfarande - utvidgades
med en punkt omfattande vissa angivna spel (bingospel, automatspel m.fl.), dels att slumprekvisitet slopades i den egentliga definitionen. Samtidigt infördes en kompletterande bestämmelse om att, vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri, hänsyn skall tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet.
De nu behandlade ändringarna synes inte ha föregåtts av några mer ingående analyser. Den nya punkten med uppräkning av vissa spel,vilken tillkom vid beredningen i departementet, kommenterades inte i propositionen. Förslagen om slopandet av slumprekvisitet och införandet av den kompletterande bestämmelsen om verksamhetens allmänna karaktär fanns med redan i det betänkande som låg till grund för 1994 års lag (SOU 1992:130) och kommenterades där med att det av pedagogiska skäl var viktigt att på ett annat sätt än tidigare betona att slumpen inte är avgörande för om det skall föreligga ett lotteri. Det påpekades att den kompletterande bestämmelsen anslöt till ett motivuttalande till 1939 års förordning (prop. 1939:76 s. 11). I prop. 1993/94:182 (s. 53) framhölls i sammanhanget bl.a. att det kan vara fråga om ett lotteri även om vinstmöjligheterna inte till någon del beror på slumpen. Uttalandet skall ses mot bakgrund av att den uppräkning av förfaranden som var att hänföra till lotteri och som ingick i definitionen omfattade även t.ex. marknads- och tivolinöjen och kedjebrevsspel, beträffande vilka det står klart att vinstmöjligheterna inte alltid är beroende på slumpen. 120 Lotteribegreppet SOU 2000:50