För att sammanfatta 1939 års lotterilagstiftning kan följande anföras. För att ett lotteri skulle föreligga krävdes att vinster skulle kunna utgå till en eller flera deltagare. Alla deltagare skulle dock inte kunna erhålla lika värdefulla vinster. Det förutsattes inte att deltagarna skulle erlägga någon insats eller att anordnaren av lotteriet åsyftade någon ekonomisk vinning. Även rena reklamlotterier eller stimulanslotterier betraktades som lotterier. Från lotterier särskiljdes spel och andra arrangemang där utgången inte helt eller delvis var beroende av slumpen, t.ex. rena skicklighetsspel (med undantag för marknads- och tivolinöjen) eller arrangemang där utgången var bestämd i förväg.
Som lotterier ansågs inte heller bl.a. tävlingar av konstnärlig eller litterär beskaffenhet eller tävlingar där utgången berodde på yrkesskicklighet eller särskild utbildning. Av den i förordningen gjorda exemplifieringen (”lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig...”) följde att SOU 2000:50 Lotteribegreppet 91
exempelvis idrottstävlingar inte var att anse som lotterier, trots att ett visst slumpmoment kan spela in (se prop. 1939:76 s. 13).
1982 års lotterilag I 1982 års lotterilag gjordes en viss förändring i fråga om definitionen av lotteri. I 1 § angavs följande:
”Med lotteri avses i denna lag en verksamhet, i vilken en eller flera deltagare kan erhålla en vinst till högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få och i vilken vinstmöjligheterna helt eller delvis beror på slumpen till följd av lottning, gissning, vadhållning eller liknande förfarande. Till lotterier hänförs marknads- och tivolinöjen, såsom automatspel och bollkastning, som kan ge vinst enligt första stycket, även om vinstmöjligheterna inte till någon del beror på slumpen.
Till lotterier hänförs även kedjebrevsspel och liknande spel, som kan ge vinst enligt första stycket och i vilka vinstmöjligheterna huvudsakligen beror på antalet deltagare som inträder i spelet.”
I prop. 1981/82:170 s. 115 angavs att någon ändring i sak inte var avsedd. Vidare anfördes (a.a. s. 115-116): ”För att det skall föreligga ett lotteri fordras bl.a. att en eller flera deltagare kan erhålla en vinst till högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få. Av 4 § första stycket framgår att regleringen är tillämplig endast på lotterier om pengar eller pengars värde. Den vinst som någon kan erhålla måste således ha ett visst ekonomiskt värde för att regleringen skall bli tillämplig...Liksom f.n. föreligger ett lotteri även om alla vinster i lotteriet skulle vara värda lika mycket.” 1994 års lotterilag
Den ursprungliga lydelsen av 3 § i nuvarande lotterilag såg något
annorlunda ut än den nuvarande. Där angavs nämligen:
”Med lotteri avses i denna lag en verksamhet där en eller flera deltagare, med eller utan insats, kan få en vinst till ett högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få genom
1. lottning, gissning, vadhållning eller liknande förfaranden,
2. marknads- och tivolinöjen,
3. bingospel, automatspel, roulettspel, tärningsspel, kortspel, kedjebrevsspel och liknande spel.
Vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri skall hänsyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet.
Med vinst avses enligt denna lag även rätt till fortsatt spel.”
92 Lotteribegreppet SOU 2000:50 Skillnaden jämfört med nuvarande lydelse ligger i att uppräkningen under punkterna 1-3 numera bara är exempel på lotterier; tidigare var det endast
de uppräknade verksamheterna som var att hänföra till lotteri. I prop. 1993/94:182 s. 53 gjordes bl.a. följande uttalande: ”Som nämnts tidigare är slumpen inte avgörande för bedömningen om det är ett lotteri. Det kan vara fråga om ett lotteri även om vinstmöjligheterna inte till någon del beror på slumpen. Hänsyn skall även tas till verksamhetens allmänna karaktär”.
I prop. 1996/97:7 s. 14 angavs bl.a. att den ursprungliga lydelsen i 3 § i 1994 års lotterilag kunde medföra att en verksamhet var att betrakta som ett lotteri endast om förutsättningen enligt den allmänna definitionen var uppfylld och verksamheten dessutom kunde hänföras till någon av de uppräknade kategorierna av lotteri som angavs i 3 §. Vidare anfördes att det, mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, fanns en risk för att alla de aktiviteter som annars skulle kunna betecknas som lotterier inte skulle omfattas av lagen.
Problem
Den nu gällande definitionen av lotteri har kritiserats. Kritiken har
huvudsakligen gällt att lotteribegreppet har ansetts vara alltför vitt och omfatta vissa företeelser som inte varit avsedda att träffas av lotterilagstiftningen. Detta har medfört problem för de instanser som har att tillämpa lotterilagen, främst Lotteriinspektionen. Gränsdragningsproblem har uppstått särskilt i förhållande till begreppet tävling. Svårigheterna för lagstiftaren är uppenbara: lotteribegreppet skall å ena sidan vara så pass omfattande att det innefattar samtliga företeelser som önskas reglerade i lotterilagen och därmed vara föremål för statens kontroll och tillsyn och å andra sidan inte omfatta sådan verksamhet där behov av reglering saknas. Problematiken är inte ny. Som så mycket annat på lotteriområdet aktualiseras problemen med jämna mellanrum. Det är signifikativt att lagstiftaren för drygt 60 år sedan hade samma problem som vi nu står inför (se bl.a. SOU 1938:17 s. 45 ff.).
SOU 2000:50 Lotteribegreppet 93