4.2 Massmedielotterier
Inledning
21 § lotterilagen stadgas att det i samband med utgivande av en tryckt periodisk skrift eller i samband med sändning i radio eller television får utan tillstånd anordnas lotteri där pristagare utses i en tävling som har anordnats i skriften eller i sändningen, om värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/60 basbelopp (ca 600 kr) och det som villkor för att delta i lotteriet inte fordras att skriften innehas eller att insats betalas.
Denna bestämmelse är av intresse för frågan om lotteribegreppet då både lotteri och tävling nämns i stadgandet.
Anledningen till att massmedielotterier särreglerats är att dessa
lotterier i huvudsak anses anordnade utan avsikt att lotteriet som sådant skall ge ett tillfredsställande ekonomiskt resultat, dvs. inte i vinstsyfte. Syftet anses i stället vara förströelse.
Lagstiftaren har alltså tillåtit att det utan tillstånd anordnas lotterier
där pristagare utses i en tävling. Det går dock inte att direkt av lagtexten utläsa vilka förfaranden som är tillåtna. Tanken torde dock vara att det först anordnas en tävling - där skicklighetsmoment är avgörande för utgången - och därefter ett lotteri där vinster lottas ut bland dem som deltagit och uppnått bra resultat i tävlingen.
Ett typiskt exempel på ett s.k. massmedielotteri enligt 21 § lotterilagen är korsordstävlingar där det krävs skicklighet av deltagaren för att lösa korsordet och där priser sedan lottas ut bland de rätta lösningarna.
Lagstiftning
1939 års lotteriförordning
1939 års lotteriförordning infördes en särreglering för s.k. massmedielotterier. 5 § stadgades att lotterier fick anordnas utan anmälan eller tillstånd i samband med utgivandet av tryckt periodisk skrift under förutsättning att anordnande av lotterier inte ingick såsom väsentligt led i utgivandet av skriften, att såsom villkor för rätt till deltagande i lotteriet inte fordrades innehav av skriften eller erläggande av insats samt att värdet av högsta vinst inte översteg 100 kr.
Denna reglering var en kodifiering av den praxis som utvecklats
beträffande lotterier i tidningar. I ovan nämnda betänkande från 1938 med förslag till lotteriförordning m.m. uttalades bl.a. att tidningstävlingar av typen ordgåtor o.dyl. borde anses som lotteri, oavsett vilka 94 Lotteribegreppet SOU 2000:50
krav som ställdes på deltagarnas skicklighet. Vidare anfördes följande (SOU 1938:17 s. 46-47).
Beträffande sistnämnda art av tävlingar torde denna ståndpunkt i sak överensstämma med vad som redan nu gäller. Tidningstävlingar av detta slag torde nämligen regelmässigt avgöras antingen genom lottdragning bland rätta lösningar eller enligt principen först öppnade rätta lösning, vilket givetvis innebär att slumpen i sista hand blir utslagsgivande. Det torde alltså ej vara något tvivel om att dylika tävlingar äro att anse såso lotteriliknande
företag i nuvarande lotteriförordnings mening. Annorlunda blir
fallet, om t.ex. resultatet av en tävling avgöres genom omröstning inom tidningens läsekrets, vilket exempelvis brukar ske vid tävlingar om bästa namnförslag, roligaste historia eller dylikt. En tävlan, som avgöres genom en sådan anordning, torde ej enligt nuvarande praxis anses som lotteri och bör enligt sakkunnigas mening ej heller rimligen betraktas så framdeles.
Däremot torde som lotteri få anses, om pris utdelas till den bland de i omröstningen deltagande, som först avgav sin röst på segraren i tävlingen. Bestämmelsen i 5 § lotteriförordningen utökades, efter ett riksdagsbeslut 1964, till att avse även lotterier som anordnades i samband med s.k. rundradiosändning. Högsta vinstvärdet höjdes samtidigt till 200 kr.
1982 års lotterilag
I 1982 års lotterilag gjordes den förändringen att undantaget från tillståndskravet utökades till att avse även sådana lotterier som anordnades i tryckta skrifter som uteslutande innehöll tävlingar av olika slag, exempelvis s.k. korsordstidningar. Detta kommenterades inte närmare i förarbetena. Vidare höjdes högsta vinstvärdet till 500 kr. Sedermera utökades möjligheterna att anordna lotterier utan tillstånd även till lotterier som anordnades i samband med trådsändning som skedde med stöd av beslut av regeringen eller Kabelnämnden.
1994 års lotterilag
I 1994 års lotterilag utökades möjligheten att utan tillstånd anordna
lotterier i etern än mer genom att begränsningen till rundradiosändningar eller trådsändningar som skedde med stöd av beslut av regeringen eller Kabelnämnden togs bort. Detta innebar att även sändningar som sker via satellit, kabel och närradio omfattas av möjligheten att anordna lotterier utan tillstånd. Vidare knöts värdet av högsta vinsten till basbeloppet, vilket i realiteten innebar en höjning av detta värde.
SOU 2000:50 Lotteribegreppet 95
Problem
Några särskilda problem vad avser massmedielotterierna har inte
framkommit under utredningens arbete. Det har dock från mediabranschen (Bonnier Media AB) framförts att det finns behov av ändringar i 21 § lotterilagen, bl.a. på så sätt att kravet på tävlingsprestation borde tas bort, likaså rekvisitet att innehav av skriften inte får ställas som villkor för deltagande i tidningslotteri.
De problem som inledningsvis påtalats, nämligen svårigheten att dra en gräns mellan vad som är en tävling och vad som är ett lotteri, gäller även för massmedielotterierna. I tidningar och i radio är det relativt vanligt med s.k. tävlingar där skicklighetsmomentet är mycket litet, det kan t.ex. gälla att ange vilka färger Sveriges flagga har eller liknande.
Många av ”tävlingarna” är snarast att betrakta som lotterier och skulle därmed vara tillståndspliktiga. En stor del av massmedielotterierna är numera också reklamlotterier,
dvs. de anordnas i syfte att sälja en viss vara eller tjänst och
har således ett ekonomiskt syfte. Vinsterna i dessa lotterier har ofta ett värde som överstiger högsta tillåtna vinstvärde för massmedielotterier, dvs. 1/60 basbelopp (ca 600 kr). Mer om reklamlotterier nedan.