4.3 Reklamlotterier
Inledning
Vid marknadsföring av varor och tjänster förekommer inte sällan
lotterier som en säljfrämjande aktivitet. Ett sådant lotteri är ofta knutet till en pristävling. Det förekommer också s.k. gåvoutdelningar som har en sådan form att förfarandet närmast är att betrakta som lotteri. Vidare förekommer i marknadsföringssammanhang givetvis rena reklampristävlingar.
Skillnaden mellan ett reklamlotteri och en reklampristävling är den
att vid ett lotteri utses vinnare genom ett förfarande som är helt eller delvis beroende på slumpen medan vid en pristävling utses pristagare genom en bedömning av individuella prestationer. Ett lotteri är enligt huvudregeln i 9 § lotterilagen tillståndspliktigt. En tävling får däremot anordnas utan något tillstånd.
Som inledningsvis nämnts kan svåra gränsdragningsproblem uppstå när det gäller att avgöra om en viss verksamhet är ett lotteri eller en tävling, dvs. om slump eller skicklighet (prestation) varit avgörande för utgången.
96 Lotteribegreppet SOU 2000:50
Inte sällan förekommer arrangemang som innefattar en kombination av slump- och prestationsmoment. Om prestationsmomentet föregår slumpmomentet - dvs. den slutlige vinnaren utses genom lottdragning eller liknande - torde arrangemanget normalt anses som ett lotteri. Om
däremot slumpmomentet föregår prestationsmomentet betraktas arrangemanget i regel som pristävling. Synsättet att det led i en verksamhet varigenom vinnare utses, dvs. i regel det sista ledet, i princip är avgörande för bedömningen grundar sig på ett beslut från början av 1950-talet av dåvarande Handelsdepartementet. Departementet gjorde då bedömningen att en kombination där man begränsade antalet deltagare genom ett slumpmässigt förfarande och därefter lät vinnare fortsätta i en ren prestationstävling inte var att betrakta som ett lotteri.
Lagstiftning och förarbeten
I svensk lotterilagstiftning saknas uttryckliga regler om s.k. reklamlotterier. Om en verksamhet är att betrakta som lotteri enligt
definitionen i 3 § är verksamheten normalt tillståndspliktig. Eftersom reklamlotterier anordnas i kommersiellt syfte skall tillstånd till sådan verksamhet inte ges enligt lotterilagen (jfr 15 § lotterilagen). Undantag från detta har dock gjorts bl.a. för sparbankernas s.k. sparbanksveckor och bankernas s.k. vinstsparkonton, där vinster lottas ut bland bankkunderna.
Dessa lotterier har dock också ett sparfrämjande ändamål.
Sådana tillstånd har givits av regeringen.
Den enda lagreglering som finns för reklampristävlingar är reglerna i marknadsföringslagen (1995:450). Lagen reglerar dock inte särskilt reklampristävlingar utan har till syfte att skydda konsumenterna mot bl.a. vilseledande reklam. Lagen ålägger också näringsidkaren en viss informationsplikt vid marknadsföringen. Reklamlotterier behandlades inte närmare i förarbetena till 1939 års lotteriförordning. I SOU 1938:17 s. 49-50 berörs dessa lotterier i samband med diskussionen om krav på insats för att ett lotteri skall föreligga men det anges endast att dessa reklamlotterier inte torde ha någon större praktisk betydelse.
Den lotteriutredning som tillsattes år 1964 konstaterade i sitt
betänkande SOU 1970:52 att det förekommer att affärsföretag i reklamsyfte lottar ut vinster bland allmänheten och att många sådana ”reklamjippon” sker i form av en tävling. Utredningen framhöll att anledningen till att olagliga reklamlotterier förekommer i många fall torde vara bristande kännedom om lotteriförordningens bestämmelser. Rättelse detta avseende skulle, enligt utredningen, i första hand ske genom
konsumentupplysning och övervakning av reklam oc konkurrensför-
SOU 2000:50 Lotteribegreppet 97 hållanden.