11 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. anges att det för frågor om bl.a. marknadsföring finns en konsumentombudsman och att denne, som skall vara jurist, utses av regeringen.
SOU 2000:50 Lotteribegreppet 101 Enligt 1 § förordningen (1995:868) med instruktion för Konsumentverket är Konsumentverket central förvaltningsmyndighet för
konsumentfrågor med huvudansvar för att genomföra den statliga
konsumentpolitiken. I förordningens 5 § anges att Konsumentverkets generaldirektör är chef för verket samt också konsumentombudsman.
Konsumentverket har den 25 februari 1983 gett ut en PM om lotterier, pristävlingar och gåvoutdelningar i marknadsföring. Promemorian reviderades år 1995. Då det kan vara av intresse för frågan om gränsdragning mellan lotteri och tävling följer nedan promemorians innehåll i dess helhet. 1. Vad som menas med lotteri framgår av lotterilagen (1994:1000). Där
sägs att till lotteri räknas varje förfarande där utgången helt eller delvis beror på slumpen och där en eller flera av deltagarna kan få en vinst till ett högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få. Det kan vara fråga om lottning, gissning, tippning, vadhållning eller något liknande förfarande.
Det har för definitionen av lotteri däremot ingen betydelse om det
krävs insats eller inte för rätt att delta.
Även kedjebrevsspel och liknande spel, som kan ge vinst enligt ovan, hänförs till lotterier. Tillstånd får inte beviljas för sådant lotteri.
Lotterilagen reglerar lotterier anordnade för allmänheten. För att ett
lotteri inte skall anses anordnat för allmänheten krävs att deltagarna i lotteriet utgör en klart avgränsad, sluten krets och att de har någon form av inbördes gemenskap. Som exempel på en sådan krets kan nämnas ett föreningsmöte till vilket bara medlemmar har tillträde. Om lotteri anordnas inom en sluten personkrets utan att detta sker vid en privat tillställning eller
vid en föreningsfest är det mer osäkert om lotteriet är att anse som anordnatför allmänheten eller inte. Sådana fall som här kan tänkas är bl.a. lotterier för anställda i ett företag eller bland medlemmar av viss bransch. I princip torde för sådana fall krävas att personkretsen skall vara relativt liten för att lotteriet inte skall bli att anse som anordnat för allmänheten.
Personkretsen skall i dessa fall med andra ord vara både sluten och liten. Av lotterilagen kan man utläsa att lotterier i samband med marknadsföring av varor och tjänster inte är tillåtna. Det hjälper inte att låta eventuell avkastning från lotteriet tillfalla något välgörande ändamål, även om det välgörande ändamålet i sig, enligt lotterilagen, är berättigat att få lotterimedel.
Enligt praxis skall nämligen den ideella organisationen som svarar
för den välgörande verksamheten själv anordna lotteriet.
Låt oss ta ett exempel på en marknadsföringsmetod som får anses vara ett lotteri. Det har förekommit att köpmän i annonser och liknande har utlovat pengarna tillbaka till dem som handlar den dag som ger den lägsta dagskassan under en viss period. Man har då hävdat att förfarandet borde bedömas såsom ett rabatterbjudande till dem som handlar den dag det blir
fråga om. Utgången får dock anses bero på slumpen, för man kan ju inte i förväg veta vilken dag under perioden som ger den lägsta dagskassan.
Under vissa förutsättningar får lotterier anordnas utan tillstånd i samband med utgivandet av tryckt periodisk skrift, s.k. tidningslotterier. Sådana lotterier får emellertid endast ta sikte på att utse pristagare som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften. Genom lottning eller liknande förfarande får således utses pristagare bland dem som löst en tävlingsuppgift.
102 Lotteribegreppet SOU 2000:50